Regg1/10

 

Jag följer bubbelspåren på mäskplatsen och fantiserar om hur sutarna där nere i mörkret rotar omkring efter godbitar i dyn.  Ett av bubbelspåren närmar sig mitt flöte för att slutligen nå ända fram. En kort stund ser det närmast ut som en jacuzzi kring flötet. Flötet  vibrerar till ett par gånger och jag greppar spöet i väntan på ett ordentligt napp. Nappet uteblir dock och det slutar bubbla. Jag lutar mig tillbaka i stolen och hinner precis tänka att det kommer fler chanser när flötet plötsligt reser sig två centimeter från sitt nersjunkna. Flötet står sedan tillsynes helt still utan att varken röra sig i höjdled eller sidled. Jag reser spöets till ett mothugg och möts av solitt motstånd. Det står genast klart att det varken är björkna eller sarv som denna gång plockat upp min räka.  Sutaren svarar med några tunga knyck följt av en kraftig rusning mot det närliggande näckrosorbältet.  Jag sätter hårt mot hårt, 13 fotaren böjer sig ända ner till handtaget. Det knackar lätt om lacken i ringarna och det sjunger om 0,22 linan när pressen ökar.  Linan håller för pressen och manöver lyckas, rusningen stoppas innan sutaren når fram till näckrosorna. Svara inser att manövern misslyckats och försöker istället bli av med kroken genom en ny rusning åt helt motsatta hållet men även denna manöver pareras. Kampen fortsätter relativt lugnt och största delen av tiden går sutaren tung och orubblig några meter ut från båten.  Jag inser att det är en sutare av bättre kaliber och trotts flera försök lyckas jag inte få sutaren att lämna botten. Efter drygt 5 minuters dragkamp ändras plötsligt kampens beteendet. Motståndaren känns betydligt slakare och orkar inte hålla emot på samma sätt längre. Strax efter bryter en stor sutarhona ytan, den ser gigantisk ut när den uppenbarar sig ur det grumliga vattnet. Sutaren påminner nästan mer om en karp än en sutare på grund av sin storlek…

Ovanstående scenario utspelades sig under förra våren.  Jag och tre goda vänner hade sedan länge bokat in en tre dygns satsning i en välkänd sörmländsk sjö i förhoppning om att få stifta närmare beaktning med några av sjöns storvuxna sutare.  Vi hade tidigare fiskat i sjön och hade en klar plan redan innan vart och hur vi skulle fiska. Det visade sig att våra planer var helt rätt denna gång och det tog inte lång tid innan vi kom i kontakt med de första sutarna. Vi hade träffat helt rätt detta år. Det var fullfart på sjöns sutare som försökte äta upp sig inför en annalkande lek.  Mängder med sutare kunde fångas och förevigas på bild innan de återsattes i det grumliga vattnet för att sprida sina gener vidare.  Fisket skedde uteslutande med flötmete från uppankrad båt. Betesmässigt verkade de inte spela någon större roll denna gång om det var majs, mask, maggots, räka eller pellets som erbjöds då sutarna slukade det mesta i sin väg.  Storleken på fisken var fin som brukligt i den aktuell sjö, snittet låg på dryga två kilo och med toppar på strax över tre kilo. Men efter två dygns fiske fattades fortfarande det vi kommit för, en sutare över reggvikt. Syftet med resan var sedan tidigare klart fastställt till att fånga minst en sutare över storfiskgränsen på 3,2 kg.  Med ett dygns fiske kvar reser sig plötsligt mitt flötet. Resten har ni redan hört. Det ni däremot inte vet är att vikten strax efter kunde fastställas till 3520g och mitt första regg var ett faktum med råge.