Regg 2/10

Sommaren 2012 var riktigt bra ur karpfiskesynpunkt för min sida. Många karpar fick syna mattan och de flesta fångades på närdistansfiske med flötmete vilket inte gjorde saken sämre. Medelvikten låg någonstans kring 7- 8 kg vilket jag anser som riktigt bra. Egentligen borde jag vara mer än nöjd men det var det en liten detalj som fattades och det var någon toppfisk. Ingen fisk över 10 kg hade gått i håven under varken vår eller sommar.  Det har blivit lite som en tradition att fånga åtminstone en fisk över tio kg per år i Stockholmsområdet, något som jag lyckats med varje år sen jag började karpfiska.  Jag bestämde mig för att jag skulle göra en höstsatsning på karpar för att förhoppningsviss kunna få någon över tio kg.  Karpspöna lades på hyllan i augusti i väntan på lite kyligare väder.

Men så plötsligt var hösten här och mina karpfiskeplaner gjorde sig påminda. Däremot var kalendern väl fylld vid det här laget och hela satsningen höll på gå i stöpet. Ett fyra timmarspass trycktes in en tidig lördagmorgon i slutet av september.  Inte mycket till satsning kan tyckas men denna gång räckte det. Efter lite riggstrul och över 4 tappade fiskar(!) kunde slutligen två fina karpar landas varav den tyngsta drog ner vågen till 12 720 g. Nytt personbästa och regg nr 2.

 För mer utförlig fångsbeskrivning se min gamla blogg.

Fisketorkan bruten

Under den senaste månaden har det inte funnits minsta möjlighet till fiske, renovering och flytt till ny lägenhet har tagit all fritid i anspråk. Men i onsdagsmorse bröt jag den ca månadslånga fisketorkan. Ett morgonpass i dammen med Patrik fick utgöra en bra nystart.  Det blev endast ett tvåtimmars pass denna dag men vilka två timmar. Dammen var verkligen vacker i vinterskrud och regnbågarna var det full fart på under isen.  Dessutom fick jag drilla de första fiskarna på min nya Centrepin –rulle som inte helt oväntad fungerade alldeles utomordentligt som ismeterulle.

Nästa pass blir förhoppningsvis redan imorgon men då är det de randiga som får se upp....

Regg1/10

 

Jag följer bubbelspåren på mäskplatsen och fantiserar om hur sutarna där nere i mörkret rotar omkring efter godbitar i dyn.  Ett av bubbelspåren närmar sig mitt flöte för att slutligen nå ända fram. En kort stund ser det närmast ut som en jacuzzi kring flötet. Flötet  vibrerar till ett par gånger och jag greppar spöet i väntan på ett ordentligt napp. Nappet uteblir dock och det slutar bubbla. Jag lutar mig tillbaka i stolen och hinner precis tänka att det kommer fler chanser när flötet plötsligt reser sig två centimeter från sitt nersjunkna. Flötet står sedan tillsynes helt still utan att varken röra sig i höjdled eller sidled. Jag reser spöets till ett mothugg och möts av solitt motstånd. Det står genast klart att det varken är björkna eller sarv som denna gång plockat upp min räka.  Sutaren svarar med några tunga knyck följt av en kraftig rusning mot det närliggande näckrosorbältet.  Jag sätter hårt mot hårt, 13 fotaren böjer sig ända ner till handtaget. Det knackar lätt om lacken i ringarna och det sjunger om 0,22 linan när pressen ökar.  Linan håller för pressen och manöver lyckas, rusningen stoppas innan sutaren når fram till näckrosorna. Svara inser att manövern misslyckats och försöker istället bli av med kroken genom en ny rusning åt helt motsatta hållet men även denna manöver pareras. Kampen fortsätter relativt lugnt och största delen av tiden går sutaren tung och orubblig några meter ut från båten.  Jag inser att det är en sutare av bättre kaliber och trotts flera försök lyckas jag inte få sutaren att lämna botten. Efter drygt 5 minuters dragkamp ändras plötsligt kampens beteendet. Motståndaren känns betydligt slakare och orkar inte hålla emot på samma sätt längre. Strax efter bryter en stor sutarhona ytan, den ser gigantisk ut när den uppenbarar sig ur det grumliga vattnet. Sutaren påminner nästan mer om en karp än en sutare på grund av sin storlek…

Ovanstående scenario utspelades sig under förra våren.  Jag och tre goda vänner hade sedan länge bokat in en tre dygns satsning i en välkänd sörmländsk sjö i förhoppning om att få stifta närmare beaktning med några av sjöns storvuxna sutare.  Vi hade tidigare fiskat i sjön och hade en klar plan redan innan vart och hur vi skulle fiska. Det visade sig att våra planer var helt rätt denna gång och det tog inte lång tid innan vi kom i kontakt med de första sutarna. Vi hade träffat helt rätt detta år. Det var fullfart på sjöns sutare som försökte äta upp sig inför en annalkande lek.  Mängder med sutare kunde fångas och förevigas på bild innan de återsattes i det grumliga vattnet för att sprida sina gener vidare.  Fisket skedde uteslutande med flötmete från uppankrad båt. Betesmässigt verkade de inte spela någon större roll denna gång om det var majs, mask, maggots, räka eller pellets som erbjöds då sutarna slukade det mesta i sin väg.  Storleken på fisken var fin som brukligt i den aktuell sjö, snittet låg på dryga två kilo och med toppar på strax över tre kilo. Men efter två dygns fiske fattades fortfarande det vi kommit för, en sutare över reggvikt. Syftet med resan var sedan tidigare klart fastställt till att fånga minst en sutare över storfiskgränsen på 3,2 kg.  Med ett dygns fiske kvar reser sig plötsligt mitt flötet. Resten har ni redan hört. Det ni däremot inte vet är att vikten strax efter kunde fastställas till 3520g och mitt första regg var ett faktum med råge.

                            

Pimpelfiske VS ismete - I jakten på de randiga

Vintern verkar vara här för att stanna ett tag. Senaste tiden har det ryckt ordentligt i fisketarmen men lägenhetsrenovering och arbete har tagit all tid anspråk.  I substitut för fiske har kommande vinter planerats och nu har jag bestämt mig på vad jag ska satsa på. Det blir nya tag i jakten på Storabborren.  Som jag tidigare nämnt har jag aldrig lyckats fånga en riktigt stor abborre trots mängder med fisk över kilot fångats genom årens lopp. Förhoppningsvis ska en riktad storabborre satsning kunna ändra på detta i vinter. Målet är att få en abborre på över 1600g vilket innebär en höjning av person bästa på hundra gram och en ny storfiskenål.   Vis av förra vinterns misslyckade satsning ska jag koncentrera mitt fiske till nya vatten som jag vet att det går riktigt stora abborrar i. Jag har redan utsett ett fåtal vatten som jag ska försöka lära mig mer grundligt. Troligtvis kommer jag fånga betydligt färre abborrar än förra vintern men förhoppningsvis kommer någon av de jag fångar vara av monsterstorlek. Har man riktigt tur lyckas man även fånga stockholmslegenden en abborre över 2 kg. Nästan samtliga vatten jag har planer på att fiska i denna vinter har det bevisligen fångats abborre över 2 kg i det förflutna och övriga misstänker jag att de kan finnas i trots att jag inte hört om fångster av denna kaliber. 

Min flickväns första pimpelabborre, strax över kg vägde den.

Förra vintern använde jag mig uteslutande av pimpelfiske med balanspirk som visade sig vara ruggigt skoj och även effektivt i jakten på de randiga. Att de inte blev några större skyller jag mer på valet av vatten än valet av metod.  Jag ska denna vinter däremot testa att utveckla balansfisket genom att använda mig av mitt portabla ekolod på inrådan av skickliga abborrpimplare. Dessutom har jag planer på att ge pimpelfisket motstånd genom att ta till det under sommartid beprövade metet med levande bete. Mete med levande betesfisk är klart överrepresenterat i min fångststatistik av abborrar över kilot och bara för det är vinter har jag ytterst svårt att tänka mig att det egentligen skulle vara någon skillnad på vad abborrana intar i föda. På de flesta pass kommer jag försöka kombinera de olika teknikerna för att lyckas överlista storabborren. Med andra ord kommer det bli en ordentlig kamp mellan pimpelfisket mot riktat ismete. Vilken metod som kommer stå som segrare får tiden avgöra.

Vintern är här!

I skrivandets stund är det helt vitt på marken utanför fönstret och väderprognosen lovar betydligt kyligare väder till helgen. Nu kan det inte dröja länge innan isen ligger. Trotts att vintern aldrig riktigt varit min favoritfiskesäsong så känns det ändå skönt att vintern har anlänt. Senaste tidens fiske har varit katastrofdåligt och jag har avverkat det ena bompasset efter det andra. Isen innebär en nystart i fisket med nya utmaningar och förutsättningar. Senaste tiden har tillägnats åt att smida fiskeplaner för den kommande vintern. Tyvärr ser december ordentligt fulbokad ut i kalender och luckor för fisket kommer bli svårt att få till. Flytt, ett bröllop (inte mitt utan bror min), jobb och sen såklart Jul sätter käppar i hjulen för alla planer. Detta är synd då de första isarna brukar kunna bjuda upp på årets bästa isfiske men det får bli desto mer i januari istället.

Istället för att fiska får jag nöja mig med att blicka bakåt på det gångna året, trotts att de senaste passen gått dåligt måste fiskeåret ändå anses som godkänt. Fiskeåret har präglats av en ny fisketävling i min barndomsfiskeklubb Lilla Fiskelyckan. Tävlingen har löpt under hela året och stora regnbågar, sutare, karpar och abborrar har försökts fångats i syfte att samla poäng till tävlingen.  Många av dessa arter har kunnat kombineras med min storfiskejakt men samtidigt har det tagit fokus från just jakten på en guldnål.  En hel tid har gått åt att försöka vinna tävlingen genom att fånga bland annat stor regnbågar och rödingar i put and take vatten vilket inte kan anmälas till storfiskeregistret.  Mina planer på sarvar, idar, vimmor och färnor har skjutits upp framtiden då dessa inte räknats i tävlingen. Men nu är tävlingen snart över och jag kan förhoppningsviss stoltsera med en andra plats i tävlingen. Förhoppningsvis kan jag även byta fokus till min jakt på guldnålen. 

Om vi ska se mer i detalj på fiskeåret så har mestadels av tiden gått åt till abborrfisket. Hela förra vintern tillägnades abborrfisket med balanspirk. Ett roligt fiske som jag aldrig tidigare gett en ordentlig chans och som helt klart ger större abborrar en den klassiska vertikalpirken.  Om ni inte testat det kan jag starkt rekommendera er att testa. Största delen av tiden lades i skärgårdens vikar och varje gång var det full fart under isen. När våren väl anlände byttes fokus från abborrfisket till flugfiske efter gädda, vilket i efterhand måste sammanfattas som ett fiasko av sällan skådat slag. Trotts att nästan varje helg tillbringades i vassvikarna med flugspöet fångades inte en enda godkänt fisk. Nja, Ronny lyckades peta upp en 9+ gädda i en av mina vikar på en sjunkande zalt medans jag inte hade ett pill på flugspöet. När jag till sist gav upp gäddflugfisket var sommaren i princip redan här.

Nu fortsatte jakten efter de randiga men nu istället för pimpelfiske var det nu flötmete med löja som gällde. Fisket erbjöd många oförglömliga stunder, men trotts att mängder med abborre mellan halvkilot upptill närmare kilot fångades gav det ovanligt dålig utdelning på riktigt stora fiskar. Endast en bättre abborre på 1360g kan jag stoltsera med under 2012. Även abborrsatsningen får tyvärr ses lite som ett misslyckande. Revansch kommer dock förhoppningsvis redan nu i vinter.

 

Desto bättre gick fisket efter sutare och karp trotts ovanligt få pass. Förutom att mängder med fin karp på flötmete kan jag även stoltsera med nytt pb på både karp och sutera. Mer om detta snart…

Varför denna blogg?

 

 

Livet är fullt av utmaningar, visa utmaningar tvingas man anta oavsett om man vill eller ej. Andra väljer man själv helt frivilligt att anta för sin egen skull. Bra exempel sådana utmaningar att springa ett maraton, cykla Vättern runt eller bestiga Kebnekaise. Varför man antar dessa utmanngar kan vara svårt att besvara. Kanske vill man utvecklas som person eller stryka något från sitt livslista. Oavsett anledning ger dessa utmaningar personen i fråga en tillfredställes när målet är uppnått och förhoppningsvis även stor glädje under vägen till målet. Det är upptill var och en att anta de utmaningar som behagar eller avgöra vad som ens är en utmaning.  Min stora hobby här i livet är sportfiske, och min senaste utmaning har inte så konstigt nog med just detta att göra. För ca ett år sedan kände jag att mitt fiske hade stagnerat lite och kände ett behov av en ny utmaning för utveckla mitt fiske och få en nytändning. Frågan var bara vad? Jag hade vid tidpunkten fiskat i över ett och ett halvt decennium och under denna tid testat på det mesta som går inom fiske i Svenska vatten. Jag hade testat allt från flugfiske till karpmete och utan att försöka låta självgod så måste jag ändå flika in att jag behärskade det mesta med bravur.

Av en slump råkade jag se den engelska fiskeserien” Catching the impossible” som förövrigt nog måste vara det bästa jag sett i fiskeväg. Denna filmserie består av 9 st entimmes långa program och syftar till att huvudpersonerna ska fånga närmast galet stora fiskar av alla de kända sportfiskearterna i brittiska vatten. Detta tände en gnista inom mig att göra något liknande. Trotts alla dessa år bakom spöet och med många fina fångster i bagaget har jag aldrig lyckas fånga en riktigt stor fisk. En riktigt storfisk är visserligen ett svårt begrepp  och man måste utgå från betraktarens ögon, en drömfångst för en åtta åring kan vara en abborre på knappa hektot medans en kilos abborre för samma person 20 senare anses som en medioker fisk. För mig krävdes det inte mycket funderande för att komma fram till vad som är en bra gräns för en riktigt stor fisk.

 I Sverige finns något som kallas Storfiskeregistret vilket drivs av Sportfiskarna (Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbund ) där det går det att anmäla sina fångade storfiskar.  För att få anmäla fisk krävs det dock att det är tillräckligt stora, inom samtliga svenska sportfiskearter finns det uppsatta minimivikter vilket fiskarna måste vara större än för att få anmälas. Dessa minimivikter är högt ställda och det räcker inte med några minifiskar för att komma med i registret utan snarare riktiga monster till fiskar, därav namnet Storfiskeregistret.  Hur många av er där ute har bland annat fångat gädda över 12 kg, abborre över 1,6 kg eller havsöring över 7,0 kg. 

Klicka här för att se regler och minimivikter, här.

Visst har många säkert hört morfar berätta om sina stora gäddor och abborrar, men tro inte att de klassiska reglerna för när storfiskaren talar om sina fångster gäller här. Det är inte ok att fisken växer för varje gång de berättas om. Utan det ska vara exakta vikter fastställd med godkänd våg med tillhörande längd och omkretsangivelser. Behöver jag ens nämna att bra bilder behövs för att stödja anmälan.  Lyckas man med bedriften att få en fisk med i listan belönas den lyckliga fångstmannen med en så kallad storfisknål samt ett bete. Om man lyckas smal ihop tio olika arter erhåller man en guldnål som bevis för sin prestation. Min nya utmaning i livet skull bli att försöka skrap ihop till en guldnål och helst innan jag hinner fylla 30.

Denna blogg kommer handla om min jakt på en guldnål, den kommer behandla fisketurer, tekniker, metoder samt tankar kring jakten på guldnålen. Nu har det snart gått ett år sen jag bestämde mig att satsa på en guldnål och jag är två arter närmare, både sutare och karp har lurats över reggvikt under årets lopp. Inför nästa år finns planer på att satsa ordentligt på att samla arter till en guldnål.  Det finns dels planer på att försöka fånga färnor, vimmor och sarvar under kommande år. Även en ordentlig predatorsatsning finns inplanerad mellan solsemestrar, bröllop och lägenhetsflytt.